I'm not here

Har skaffat en ny blogg, kolla in http://ollekirchmeier.se/live. Skapa ett bokmärke eller RSS om du sysslar med sånt!

Imorse fick jag privileget att se pressvisningen på den första textade kopian av Todd Haynes film om Bob Dylan. Jag har fortfarande inte riktigt smält filmen så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, förutom att den var sjukt bra. Alla borde se I'm Not There när den har premiär i februari, så länge läs DNs artikel om filmen, kolla på trailen och lyssna på soundtracket.

Lite mer en en månad senare så kännde jag att det var dags, eller det var mest det att jag faktiskt fått kommentarer från folk som ville att jag skulle börja blogga igen. Så jag började det hela med att posta min årsbästalista från Rockfoto-bloggen här också. Inlägget under.

Får se vad som händer nu, om jag tänker skriva mer eller mindre eller inget.

Livet är en fest.

Årtes svenska nykomling: Those Dancing Days
Nya svenska popbandet som enlig sitt engelska skivbolag Wichita beskrivs som "a mixture of girl group charm, Northern Soul and Hammond driven pop surfaced in the winter of 2007 and is about to lead them to be one of the most talked about new bands". Förutom den charmiga musiken så är Those Dancing Days sveriges kanske trevligaste band och jag är spännd på deras fulllängdskiva.

Andra svenska nykomlingar man inte får glömma: Per-Arnez, Jonas Game och Familjen

Årets utländska nykomling: Jamie T
Jag har lite svårt att avgöra vad som egentligen är en nykomling, fast jag har kommit fram till att jag räknar band som släppt sin debutskiva under 2007, även fast dom har släppt EPs och singlar under 2006. Därför listar jag Jamie T, eller Jamie Treays som är den 21 åriga singer/songwritern från Wimbledon i Södra London som årets utlänska nykomling. Han har kallats ett enmans Arctic Monkeys och hans debutskiva Panic Pervention blev listad som tredje bästa albumet av Musikbyrån och blev nominerad till the Mercury Prize.

Andra utlänska nyckomlingar värda att lista: The Horrors och Klaxons

Årets svenska grupp: Shout Out Louds
Nästan den svåraste kategorin att välja, det stod mellan Shout Out Louds och Laakso och efter mycket om och män bestämde jag mig för att välja bandet från Stockholm som bildades 2001 och i år släppte sitt andra album, Our Ill Wills. Ett album som jag själv tycker är sjukt jämt och väldigt väldigt bra.

Andra svenska grupper som gjort bra ifrån sig i år: Laakso och Florence Valentin

Årets utländska grupp: Babyshambles
Bandet med "skandal"-sångaren Pete Doherty i spetsen, släppte både The Blinding EP och sedan bandets andra skiva Shotter's Nation och knöt ihop allt med en arena-turne runt om i England. Jag tror den har blivit omnämnd i dom flesta årsredovisningarna jag läst och Sonic skrev "Alla, och det var verkligen alla, tog för givet att Pete Doherty hade haft sin musikaliska storhetstid under åren i The Libertines. Förbluffande fokuserade pop'n'roll-smockan Shotter's Nation är snarare ett tecken på att den antagligen bara har börjat.

Andra grupper från utlandet som gjort bra ifrån sig: Justice, Modest Mouse, The View, The Thrills

Årets kvinnliga svenska artist: Lykke Li
Hon har jämnförts med blandt annat Feist och Alicia Keys. 21 åringen Lykke li Timotei Zachrisson har under årets släppts sin trespårs-ep Little Bit och kommer i början på 2008 släppa sin första skiva.

Årets kvinnliga utländska artist: M.I.A
M.I.A eller Mathangi Arulpragasum som hon egentligen heter är den brittiska sångerskan som i år släppte sitt andra album, och överaskade mig med sin tuffa blanding av bland annat Grime, Electro och Hip-Hop.

Årets manliga svenska artist: Jens Lekman
Night Falls Over Kortedala är Jens Lekmans tredje album och det är kanske den bästa svenska skivan på år och dagar, finns inte så mycket mer att säga.

Årets manliga utländska artist: Kanye West
2007 var året då Kanye West gjorde allt rätt, han samplade Daft Punk, sjöng duett med Chris Martin och skapade en stor hype kring sin skiva Graduation genom att anta 50 Cents utmaning om vem som skulle sälja mest skivor. Han gjorde också Way Out Wests bästa spelning.

Året i bilder: Ett litet urval av alla dom tusentals bilderna jag har tagit under 2007, tagna från min bilddagbok.


Pridefestivalen i Stockholm.


Årets bästa paket.


Årets minsta festivalcamping under dom två dagarna på Fest-i-fisken.


Årets hotellfrukost serverades under Peace and Love.


Under 2007 användes iChat flitigt, här på bilden chattar jag och Axel med Anthony från Los Angeles och Linus i Umeå.


Jag och Petter upptäckte Paris bakgator med våra Longboards under 2007.


Spenderade några veckor i England, här i Deal.


Datanörderi på hög nivå.


Årets tv-spelskonsol blir helt klart Wii, här på bilden spelar Markus och Tamer boxning.


Springa genom stängda industriområden i Berlin mitt i natten och klättra över farliga stängsel.


Smygfota franska tanter med Holga i Paris var också något jag gjorde.

Årets blogg: Min hatkärlek till Hanna Fridéns blogg har vuxit och jag har insett att det nog är ungefär den enda bloggen jag faktiskt läser regelbundet.

Årets website: Facebook, stalking har aldrig varit så lätt som nu.

Årets besvikelse: OiNKs död, glöm aldrig den 23 oktober 2007.

Årets festival: Way Out West, ingen "riktigt" festival upplevelse med tält och lera men musikaliskt sätt det bästa, med Kanye West som höjdpunkt.

Årets spelning: Mycket svårt att välja, men några utav dom bästa har helt klart varit Final Exit på Umeå Open, The Magic Numbers på VEGA, The Arcade Fire på Cirkus, Regina Spektor på Chinateatern, Welle:Erdball på Emmaboda, Kanye West på Way Out West och Jens Lekman på Kägelbanan. Helt enkelt ett väldigt bra konsertår, och jag orkar inte ens räkna på hur många spelningar jag har sett och fotat.

Årets upptäckt: Berlin, Europas bästa stad och förhoppningvis där jag kommer leva om ungefär ett år.

Årets roligaste händelser: Alla resor, alla människor.

Årets mest fotade: Det var jämnt fram tills mållinjen, då Those Dancing Days knep platsen före Shout Out Louds. Egentligen skulle det varit Shout Out Louds jag fotade i Fredags, men dom ställe in och ersättaren var just det, Those Dancing Days.

Årets TV: Entourage, sista säsongen av Sopranos och några spännande timmar framför Dexter.

Årets film: The Darjeeling Limited av Wes Anderson
Fast nu när jag tänker efter så måste jag nog säga att det blir en delad första plats med Shane Meadows This Is England

Årets tidning: People

Årets klubb: Efter att ha klubbat en vecka i Berlin så blev Stockholm och Sverige aldrig sig likt igen. Bäst i Berlin var Watergate med sina lampor och Weekend med sin utsikt.

Årets resa: Berlin, men även London, Paris och Umeå har varit fint.

Årets bästa livebilder:


Black Belt på S!ESTA


Timo Räisinän på Emmaboda


Xzibit på Berns


The Sounds på Peace And Love


Final Exit på Umeå Open


Laakso och Peter Jöback på Pride


Håkan Hellström på Gröna Lund


Jonas Game på Debaser Medis


The Hives på Annexet

Året 2008: Bli klar med skolan, en grym sommar och förhoppningvis en flytt till Berlin. Hoppas även på många gryma skivsläpp, speciellt nya Hot Chip - Made In The Dark och sen även massa grymma konserter. Förutom att jag ska se Justice i Köpenhamn och drygt en månad så hoppas jag på att få se Daft Punk, Hot Chip och Babyshambles igen. 

Har tänkt blogg om mitt och Tamers senaste buffé-äventyr och det faktum att det bara är fyra dagar kvar tills Babyshambles i London. Men jag hinner/orkar/vill/kan-inte nu.

Be right back.

Jag inviger min nya kategori "Mat" med en text om den absolut första "Tamer och Olle testar buffér-onsdagen". Efter att vi kännde att onsdags-utgång oftast resulterade i förlust av mycket pengar och allmänt dåliga torsdagar så bestämde vi oss för att göra något nytt. Jag kommer inte ihåg hur vi kom på det, men det hela började med att vi plannerade in att äta ute i stället. På något sätt kom Tamer på att vi skulle äta en Sushi-buffé (1). Sakt och gjort, denna onsdag började med ett sms (2) från Tamer med texten "Olle! Idag är stora dagen!". Efter noga förberedelser i stil med att inte äta mycket alls på dagen, så möttes vi upp och begav oss mot den utvalda resturangen.

PONG ligger på en sidogata till Drottninggatan (3). Vi glider dit och känner redan på oss att detta kommer inte sluta bra. Vi betalar våra 155 kr var och får ett block med massa små menyer där vi bara skriver i en siffra framför det vi vill ha, och när det har tagit slut är det bara att göra samma procedur om och om igen.

Vi började med 10 bitar var och sattsade säkert på sånt vi visste att vi gillade, några minuter senare sitter vi med pennorna i högst hugg och kryssar för 10 nya bitar, nu lite järvare efter den tidigare talrikens framgång vågar vi välja lite mer nya saker så som Makrill (4).

Hela kalaset slutar efter hela 30 bitar, och med tanke på att en vanlig stor sushi består utav ca 11 bitar så är det ganska mycket. Men vi känner redan att något inte står rätt till, allt snurrar och det känns som att våra magar ska explodera. Bara vid tanken på Sushi känner vi hur det ligger 30 små fiskar och skvalpar runt i magen. Tamer ser tämligen blek ut på Tunnelbanan och det hela bekräftas när vi några minuter senare träffar på Calle, som genast påpekar våran blek och seghet.

Alltså Sushi-buffé är egentligen det värdaste som finns, med tanke på att om vi skulle betalat normalpris för dom där  30 bitarna skulle det blivit närmare 300 kronor. Men de timmen efteråt, och den smärtan, ja frågan är om det var värt det. Nu mår jag i alla fall bättre.

Fick precis ett nytt sms utav Tamer där det stod "Jag spydde precis". Verkar som att fisken tagit hårdare på Tamers spröda kropp. Fick sedan ett snabbt svar där det stod "Det såg ut som alla ingredienser fast uppdelat. Rätt häftigt!"

Men en stora frågan är bara, vad blir det för buffé vi ska testa nästa vecka, kom med tips?

---

(1) Sushi är en japansk maträtt bestående av vinägerkryddat rundkornigt ris, vanligen tillsammans med fisk (rå eller tillagad), rom och/eller skaldjur. Sushi ätes vanligen tillsammans med wasabi, inlagd ingefära (Gari) och japansk soja
(2) Short Message Service, SMS, är en tjänst för korta textmeddelanden som sänds till och från mobiltelefon eller från dator till mobiltelefon. Ett meddelande kan av tekniska skäl bestå av max 160 tecken, men med hjälp av olika tekniska lösningar kan flera SMS kopplas samman för att överskrida denna gräns. SMS är ett populärt forum för "smileys" och förkortningar, just på grund av begränsningen i antal tecken
(3) Drottninggatan är en central gata i Stockholm med många affärer, pubar och restauranger. Gatan börjar vid Stockholms ström på Norrmalm, och den sträcker sig fram till Observatoriekullen i Vasastaden. En stor del av Drottninggatan är numera gågata
(4) Makrill (Scomber scombrus) är en fisk som blir 30 till 50 centimeter lång och som kan bli upp till 11 år gammal

Nu har tydligen Madde (1) blivit sur över att Karin (2) fick mer utrymme i min blogg, hur ska det här sluta.

---

(1) Madlen Schneps läs inlägget "Man Must Dance"
(2) Karin Sandström läs inlägget "Rättning"

Redan sekunderna efter att jag publicerat mitt förra inlägg började telefonen gå varm, och min inbox svämmade över. Nu undrar ni kanske varför? Men förklaringen är lätt, Karin (1), den andra delen av MaddeKarin blev sur över att hon inte fick någon egen fotnot, jag har en policy att jag aldrig ändrar blogginlägg (undantag stavfel) i efterhand. Men jag vill ju inte göra Karins sur, så därför väljer jag att skriva detta speciall-inlägg som helt och hållet är tillägnat Karin. Varsågod, nedan följer din fotnot!

---

(1) Karin Sandström även kallade Kaj var mycket mycket svårare att googla upp information om, eftersom det finns 168916 stycken i Sverige som heter Karin och 10855 med efternmanet Sandström. Jag antar att Karin inte orienterar i Umeå speciellt ofta och att hon inte heller är rektor för grundskolan i Torsby. Jag vet däremot att Karin också sedan studenten år 2007 har hunnit jobba på skivbolag i Göteborg. Just nu bor hon i Stockholm och förgyller sina dagar genom jobb på en mataffär. Enligt mina källor så är hon riktigt peppad på spelning på Debaser och kan inte prata om annat! Kom dit!

Jag tänkte inleda detta blogginlägg med att länka den nya Babyshambles videon till låten You Talk (om du nu mot förmodan vill sen den så gå in på www.youtube.com och skriv babyshambles + you talk i sökrutan), men tänkte efter lite och har insett att (har inte räknat på det här) ungefär typ 80% utav mina inlägg innehåller något om Libertines, Pete Doherty eller Babyshambles och det känns som att det blivit lite mycket. Så jag ska försöka att inte nämna något om det. Eller vänta jag kom ju bara på att jag måste berätta att den 27 November är jag i London och ser Babyshambles på ett nästan utsålt Wembley Arena. Kan bli bra.

Okej, ja, vad ska jag nu skriva om. Det hela började med att jag fick en anonym kommentar som lydde "men blogga dååå" och vilket senare resulterade i att jag fick tips om att vara mer personlig, att berätta om "vad som figurerar under ditt bruna hår". Sen började tipsen sträcka sig till att jag ska börja modeblogga eller alternativ videoblogga.

Jag kännde lite spontant att modeblogga kanske inte är det bästa, eftersom jag knappt vet något om kläder, min kunskap sträcker sig typ till att H&M (1) är svenskt. Sen skulle mina dagens outfit-inlägg snabbt bli ganska tjatiga eftersom jag skulle ha samma kläder på mig dag ut och dag in.

Sen det här med att videoblogga har jag inte riktigt förstått mig på, jag vet att det fungerar på typ PSL (2) men, hur skulle det se ut om jag bara filmade mig själv och satt och pratade, det skulle ju vara lika tråkigt som att umgås med mig i verkligheten.

Så tyvärr du anonyma, jag kommer varken mode eller videoblogga. Att vara personlig i bloggen är också något jag tidigare skrivit om, jag vet inte riktigt om jag tänker vara det. Jag har fortfarande inte bestämt mig.

Men okej, här kommer det ni alla har väntat på, vad gjorde Olle Kirchmeier (3) denna vecka då? Förutom att komma hem från London (som jag förövrigt blev ombedd att inte blogga om) så har jag mest gjort av med för mycket pengar och lyssnat på för mycket musik. Men några roliga händelser har allt hänt, dock inget jag tänker skriva om eftersom jag inte orkar återberätta allt. Men jag var i alla fall iväg och fotade Kaiser Cheifs (4) på Arenan, tyvärr så var det verkligen riktigt dåligt live. Synd, jag gillade dom på skiva förut.

Jag känner att detta inlägg bara spårar ur och blir konstigt, så det känns lika bra att sluta direkt. Men innan jag trycker på "Spara & Publicera" så ska jag bara hälsa från Madde (5), eftersom hon har tjatat i flera veckor om att få vara med i min blogg, och eftersom hon och den andra hälften av MaddeKarin, alltså Karin var så duktiga bakom cd-spelarna på Baba Sonic i onsdags så tänkte jag att det var dags nu. Madde hälsar alltså och om ni vill så kan ni ju alltid gå in på deras Myspace eller komma till Fritz Corner på Debaser nu på Lördag och lyssna!

---

(1) Hennes & Mauritz AB, förkortat H&M, är ett svenskt börsnoterat detaljhandelsföretag i konfektionsbranschen med huvudkontor i Stockholm. Företaget har omkring 60 000 anställda och över 1 400 butiker i 28 länder. öretaget försöker kombinera moderiktiga kläder med låga priser. Sortimentet inkluderar dock även praktiska vardagsplagg som overaller och galonbyxor
(2) PSL är populärkulturbloggen skapad av Henrik Burman, Klas Sivertson och Per Sinding-Larsen. Värd att läsa
(3) Olle Kirchmeier är frilans fotograf med inrikting på musik. Olle är bosatt i Stockholm och pluggar just nu foto, när han inte håller på med fotografi glider han runt och kommer på storslagna framtidsplaner för sitt och några kompisars projekt "Köttdisco". Han drömmer även om en karriär som frontman i ett rockband, men har snabbt insett att hans musikaliska talang sviker. Redan år 1997 sprang olle Stockholms Mini Marathon och kom då på en 65 plats. Hans bästa resultat i Lidingöloppet var år 2003 då han kom på plats 78
(4) Kaiser Chiefs, brittiskt indierock band från Leeds, England bildat i början av 2003, deras låt Oh my god är med i TV-spelet Driver: Parallel lines
(5) Madlen Schneps även kallad Madde, är ena halvan av duon MaddeKarin. Madlen har inte bara hunnit spela skivor på klubbar som Ace och Baba Sonic och jobbat på skivbolag, hon har även hunnit med att springa Stockholms Mini Marathon två gånger, första gången var år 2000 då hon kom på plats 106 och sprang på tiden 11.25, året efter kom hon dock bara på en 114 plats. År 2001 han hon även med att skriva sagan "Stimorols resa"

Har inte så mycket för mig så sitter och kollar konsertklipp på Youtube (1), och måste bara posta det här så jag inte tappar bort det. Detta måste nog ses som min absolut högsta önskan när det käller konserter. The Libertines på (2) något skitigt litet hak. Är inte det allas dröm?

---

(1) YouTube är en webbplats med videoklipp som har laddats upp av dess användare. Webbplatsen öppnades i februari 2005 och grundades av tre före detta PayPal-anställda: Chad Hurley, Steve Chen och Jawed Karim.
(2) The Libertines, brittisk musikgrupp bildad 2001 i England av Pete Doherty, Carl Barât, Gary Powell och John Hassall.

Jag känner en saknad som jag aldrig tidigare har känt, jag vet inte hur man ska beskriva det på bästa sätt. Men det känns som att jag har förlorat en nära vän. Det kanske är starka ord och otroligt nördigt eftersom det enda som hänt är att OiNK.cd (1) har försvunnit. Världens bästa bittorrent-tracker och hemsida för musik. Men när jag tänker efter så har OiNK gett mig så mycket, det var inte bara en hemsida i stil med The Pirate Bay (2). Det var en gemenskap, man kännde sig på något sätt lite speciell.

Det tog långtid innan jag fått en invite och redan några veckor senare höll jag på att bli av med mitt konto, sen dess har jag sattsat på att bidra och stödja communityn. OiNK har gett mig så mycket bra musik, som jag kanske aldrig skulle lyssnat på, så klart är det mycket jag skulle laddat ner och lyssnat på ändå, men det är mycket saker som är svår att få tag på som bara OiNK har gett mig.

Jag hoppas innerligen att det inte tar långtid för hemsidan eller en värdig ersättare att komma tillbaka och det känns inte helt lönlöst. Interpol (3) och IFPI (4) verkar inte ha fått all fakta rätt, jag tror inte det dröjer långtid förens grundaren har blivit släppt och serverna har börjat ploppa upp i länder med en lite mer liberal lag mot fildelning.

---

(1) OiNK's Pink Palace var fram tills idag världens bästa musik bittorrent-tracker
(2) The Pirate Bay (ofta förkortat TPB) är en webbplats med nedladdningsbara så kallade .torrent-filer
(3) Interpol är inte bara ett band utan är också den vardagliga benämningen på den internationella kriminalpolisorganisationen International Criminal Police Organization (ICPO) - Interpol. Organisationen grundades 1923 och är världens tredje största internationella organisation, efter FN och FIFA, och världens största internationella polisorganisation med 184 medlemsländer. Interpols syfte är att möjliggöra och underlätta internationellt polissamarbete
(4) International Federation of the Phonographic Industry (IFPI) är en organisation för skivbolag med cirka 1500 medlemmar i 75 länder

Efter många om och men har jag äntligen fått ett taffligt recenssions ex av Kapten Hellmans (1) nya "storfilm" Snusman. Innan jag börjar mitt försök till att skriva något om denna film så måste jag bara klar göra att den tiden det tagit för mig att få ett ex utav filmen är helt oacceptabelt, i vanliga fall brukar skivan dimpa ner i brevlådan veckorna innan premiären, i detta fall dröjde det ungefär 2-3 månader till efter att filmen blivit klar.

Så filmen, singierad långfilmsdebutanterna Joen Hellbom och Ville G Sörman (2) är Sveriges svar på något taffligt försök att göra serietidnings baserad film, och det faktum att huvudkaraktären skjuter snusdosor gör ju inte saken mindre Svensk. Det känns som att tanken bakom filmen är god, man märker tydligt att det är två riktigt nördar som ligger bakom filmen, och för att styrka detta kan jag citera det Ville G Sörman skriver som presentation på sin blogg "18årig Östermalmare som sitter och tänker på det mesta inom nördigheternas ramar; typ film, musik, comic books, tv-spel, böcker etc...".

Kapten Hellman har ganska brutalt misslyckats med att skapa en spännande och medryckande film och efter att ha sett några utav Hellmans tidigare kortfilmer så är jag besviken. Humorn som brukar återspeglas i filmerna har bara spårat ut till en kavalkad av snus. Filmen i sig bygger på något så uttjatat som mobbning, där huvudpersonen Kristoffer (spelade utav Alexander Blomgren) efter åtskilliga påhopp i skolan, hittar en magisksnusdosa som gör att han kan börja skjuta snus, och hämnden är ljuv. Man ser klart och tydligt att insperation har hämtats från filmer som Sin City och Kill Bill, bara att någonstans på vägen har det skett något riktigt galet och nu är det mer som att smutskasta stora filmskapar som Tarantion i stället för att visa vad Svenskfilm går för.

Efter att jag fått filmen så har jag också blivit smutskastad utav Ville G Sörman på hans privatablogg och min mobil har fyllts utav sms i stil med "Jag Älskar Dig" och "Ge Snusman 5/5". Något som känns väldigt oproffsigt.

Snusman 1/5, och det är svagt. Det som räddar filmen är dom avancerade greenscreen-effekterna (3) och att den debuterande skådespelaren Lucas "Lenning" Lennig gör en utmärkt insatts som Snusmans största fiende.

---

(1) Produktionsbolag drivet utav Joen Hellbom och Ville G Sörman
(2) En utav männen bakom produktionsbolaget Kapten Hellman och son till fd informationschefen på Ericsson Pia Gideon
(3) Chroma key är namnet på en metod med vars hjälp det går att dölja och/eller skenbart göra objekt osynliga/genomskinliga i film- och TV-produktioner. Chroma betyder färg på filmspråket och key betyder nyckel.

Har bläddrat igenom lite statestik över besöksantalet på denna så kallade blogg, och jag märkte precis ett mönster som repeteras vecka ut och vecka in. Det är flest läsare på Söndagar (1) (om man bortser från dom dagarna jag har publicerat inlägg på).

Jag hade också fått en kommentar från någon som kallade sig Miranda som ville att jag skulel skriva något, satt och funderade ganska länk på vad jag skulle skriva men kom inte på något, men om jag bara sitter och skriver så kanske jag kommer på något, detta inlägg är alltså tillägnat Miranda och alla som läser på Söndagar.

Att man läser bloggar på Söndagar är något jag känner igen mig i, Söndag är den dagen då man har all tid i världen för att göra värdelösa saker som tillexempel att läsa om hurvida Hanna Fridén hade det kul på SpyBar (2) igår, eller scrolla igenom diverse mp3-bloggar ihop om att hitta någon ny remix av någon aktuell electro-akt.

Jag gillar dom flesta Söndagarna, det är på Söndagar man kan få saker och ting gjort, jag har länge tänkt att sätta upp en ny hylla i mitt rum, och det är på Söndagarna jag kommer längst i dom tankarna. Fast vadå, inte finns det någon ny hylla på min vägg än, och det var ju långt innan sommaren jag började tänka på det.

Helgen har varit rolig, fredag började med en Berlin-inspererad förfest för min del, eller jag spenderade hela dagen liggandes på vardagsrums mattan med ett mixerbord, en dator och en skiv-spelare och lyssnade på musik och surfade på Facebook (3) och diverse andra beroende-framkallande hemsidor. Senare på kvällen anlände Axel och Emma och lite senare även Petter och Emma. Pimp My Ride (4) och Xzibit (5) förgyllade kvällen och först fram emot halv 2 tiden började jag bege mig mot Norrmalmstorg och Chinateatern där jag mötte upp Solveig och Sanna.

Chinateatern skulle kunna få ett blogginlägg försig själv, men jag orkade inte skriva så mycket, men det finns några meningar som jag tror sumerar det hela ganska bra, dels var det fulla 40+ kontorsmänniskor som precis hade kommit till det stadiet i sin alkohol konsumtion att dom börjat lätta lite på slipsen och att deras händer och ben började röra sig allt mer okontrolerat, mycket mer än så var det inte. Så kvällen slutade ganska tvärt men jag han med att köpa en Kebab vid Slussen och hänga med lite gammla vänner i väntan på tunnelbanan hem.

Lördagen är också en egen historia, men den resulterade i alla fall i att det nog slogs rekord i hur många personer som vistats i mitt hus på en och samma gång och en Söndag fylld utav städning.

Nu sitter jag mest och väntar på att resten utav min familj ska komma hem med mat och något roligt att berätta från deras Köpenhams resa.

---

(1) Söndag kommer efter lördag och före måndag. I den svenska almanackan är söndag numera veckans sjunde och sista dag, sedan detta blev internationell standard 1972, men i både traditionell judisk och kristen tideräkning är den däremot veckans första dag
(2) Spy Bar är en "innekrog" som är inrymd i Arnoldshuset på adressen Birger Jarlsgatan 20 vid Stureplan i Stockholm. Krogen har under många år varit rikskänd som ett populärt tillhåll för Sveriges kändiselit
(3) Facebook är en nätgemenskap som grundades 4 februari 2004 av studenten Mark Zuckerberg. I juli 2007 hade sidan över 30 miljoner medlemmar världen över och växer snabbast av alla nätgemenskaper och communities, annar rolig fakta är att Mark Zuckerberg tackade nej till att sälja Facebook till Google för 2,3 miljarder dollar och för att direkt citera wikipedia "År 2007 hittades en brottsling via Facebook"
(4) Pimp My Ride är ett amerikanskt tv-program med artisten Xzibit som programledare. Varje avsnitt börjar med att Xzibit åker hem till någon person och hämtar dennes gamla bil, som oftast är i väldigt dåligt skick
(5) Xzibit, vars riktiga namn är Alvin Joiner, är en amerikansk hiphopartist och skådespelare

Blogga är något jag ofta funderar att bara sluta med, men sen helt plötsligt när jag minst anar det blir jag sugen på att skriva. Ofta är det för att något har hänt mig personligen, ofta något jag inte mår bra över och jag känner att jag måste skriva av mig. Men det slutar alltid med att jag tycker jag blir för personlig och skriver om något helt annat. Likaså den här gången.

Så vad har hänt sen sist? Mer än man kan ana, jag har hunnit spendera nästan en hel vecka i Tysklands (1) huvudstad Berlin (2). Frågan som jag ofta har fått har varit "nej, va vad har du gjort där?". Måste ju vara dummaste frågan? Vad tror folk att man har gjort, varit och jobbat på kontor i en vecka? Nej gjorde som alla svenskar som inte åker dit för att stanna för alltid. Jag var där och testade på det tyska (ute)livet. Som min lilla hint med hjälp utav paranteser visar så blev det mycket klubbande. Något man i efterhand ångrar eftersom man nu verkligen vet vad man går miste om, klubblivet i Stockholm är något som man aldrig mer kommer kunna gilla riktigt mycket. Visserligen är människorna både bättre och snyggare i Sverige enligt mig, men lokalerna och hela själva klubbgrejen är så sjukt mycket bättre i Berlin.


Weekend - Alexanderstraße 7       10178 Berlin
Klubben som ligger belägen på 12 våningen i "Sharp"-huset på Alexander Platz. Den lokalen som föll mig mest i smaken, bara hela grejen att den ligger på 12 våningen gör allt så himla bra, och när man blickade ut över forna öst och väst Berlin kännde jag verkligen mina rötter. Här spelades mest obskyr minimal techno. Men det var kul ändå.

103 Club - Falkensteinstraße 47/48 10997 Berlin
Klubben belägen i utkanten av Kreuzberg precis vid vattnet och granne med klubben Watergate var den klubben som mest liknade sverige till utsendet, det var inget som var super extraordinärt. Under kvällen spelade Ed Banger Mr Flash skivor och kvällen kallades klyshigt nog "We Are Your Friends Night", och jag har nog aldrig hört så många Ed Banger klassiker på rad. Men det var trevligt med ett litet avbrott i det minimalistiska.

Watergate Falkensteinstraße 49 10997 Berlin
Det första man möts av vid Watergate är den fantastiska utsikten, belägen precis nere vid vattnet med utsikt över gammal kyrkor såväl som en bra och några moderna industrier i bakgrunden. Allt känndes bara så himla tyskt. Watergate hade enligt någon dom dyraste lamporna i Berlins uteliv, och vilka lampor. Hela taket var täckt utav glödlampor som tändes i olika färger och kombinationer. Till och med en liten indie-kille som jag gillade den hårda och minimalistiska musiken och ja jag måste hylla lamporna igen. Sök på Watergate Berlin på Youtube så poppar det säkert upp någon video som på något litet litet plan kanske kan förklara hur extremt snyggt det var.


Ja alltså klubblivet i Berlin, förutom klubbarna var själva grejen med att gå ut något helt annat och bättre. I sverige kör vi på Wollmars (3), för "billig" öl (4) och sen Baba Sonic fram emot elva eller tolv tiden för att sedan vid klockan tre tycka att klockan är mycket och att det ska bli skönt att komma hem. I Berlin börjar man fundera på att kanske röra sig utåt när vi i vanliga fall börjar fundera på hur den där nattbussen egentligen går eller om man ska hinna med en cheeseburgare på McDonalds. Dom flesta klubbar i Berlin öppnar vid tolv tiden men stänger inte förens vid tidigast klockan sju. Något som gör det möjligt att ha kul och vara ute så länge är den enormt mycket mer utvecklade kollektivtrafiken. Det känndes aldrig som man behövde vänta på transport när man skulle hem. Visserligen hade vi tur att bo på en gata som hade anslutning med både S-Bahn, U-Bahn och M-Bahn (5) och säkert bussar också, men det provade jag aldrig.

Oj vad jag lyckades komma in i att skriva om något när det egenltigen är något annat jag ville skriva om. Men Berlin var ju som ni kanske märkt något utöver det vanliga. Jag älskade staden, och känner mig pepp på att ära mig tyska och i alla fall få leva något år där. Skulle vara skönt att vara där utan att behövde känna stressen över att alltid ha kul. Att bara kunna strosa runt i staden och upptäcka, ta det lungt och känna sig tysk. Nu är det istället två veckor utav den Svenska hösten, något som jag egentligen tycker är väldigt mysigt. Jag tycker om att vara hemma, att gå i skolan, att ha tråkigt, att träffa kompisar och att vandra runt på Söder när det börjar bli så kallt att det är okej att ha lite mer kläder på sig. Jag gillar hösten. Föresten anledningen till att jag sitter uppe klockan 06.58 när jag egentligen borde ligga och sova är för att min syster utav någon anledning skulle uppvaktas vid 06.15 för sin födelsedag som sker idag. Skolan börjar inte förens om 2 och en halv timme. Pucko.

---

(1) Bundesrepublik Deutschland är en förbundsstat bestående av 16 delstater, mest känt för första och andra världskrigen, något som Tyskland idag har fått äta upp tillräckligt mycket så glöm det
(2) Berlin är genom sitt kulturella och historiska arv en av Europas mest besökta metropoler. Berlin är en betydande trafikknutpunkt och ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum i Tyskland. Institutioner som universitet, forskningscentrum, teatrar, museer men också festivaler, nattlivet och arkitekturen i Berlin har ett världsrykte. Historiskt har Berlin varit huvudstad i flera historiska tyska stater, som Mark Brandenburg, Preussen, Tyska kejsardömet, Weimarrepubliken, Nazityskland och Östtyskland
(3) Hak på Wollmar Yxkullsgatan 12, populärt tillhålle för Söders unga. Kallas även Club W i folkmun
(4) En öl på Wollmars kostar väl typ 39kr (?), en öl i tyskland kostar typ 10kr. Det är vad jag kallar billigt
(5) Stadtbahn, Untergrundbahn och Magnetbahn

Efter en helg som "klubbkid", med Chinateatern besök två dagar i rad så är det äntligen skönt med Söndag.

Fredagen började med förfest i form av en väldigt manlig skara män som satt och lekte med en DJ-konsol, för att sedan förflytta sig till Wollmars (1) och efter några timmar där bege sig mot Chinateatern där "klubben-som-heter-något-på-franska-som-jag-inte-kan-uttala" huserade. Det var riktigt kul och hade mycket trevligt sällskap, men efter en liten svacka och att tröttheten kom krypande som om världen inte hade någon morgondag bestämde jag mig för att sakta röra mig hemmåt.

Lördagen spenderades först i sängen med datorn i knäet och en del Facebookande för att sedan utvecklas till några timmar med glassätande på Kungsholmens Glassfabrik. Efter glassen blev det lite utav en Enskede-reunion i form utav middag och mys hemma hos Siri. Tyvärr missade jag efterrätten eftersom jag var tvungen att bege mig till Debaser Medis för att fotografera Jonathan Richmen (2) åt Dagens Nyheter. Egentligen borde jag ägna ett helt blogginlägg åt hur genialisk Jonathan är, men det orkar jag inte nu. Ni får helt enkelt lita på att mig. Tyvärr såg jag bara ungefär 30 minuter av konserten eftersom det var dags att bege sig till Chinateatern för andra gången under helgen. Denna gång var det Vice (3) som hade en fest, något som alltid brukar bli en enorm hype veckan innan när alla kids försöker få tag på biljetter. Hypen höll i sig långt in på småtimmarna och både kön och den mängden folk som tryckte in i foaljen på stackars Chinateatern var brutal. Kvällens höjdpunkt var helt klart kvällens live-framträdande i form utav Dizzee Rascal (4). Men samma trötthet som dagen innan hade kommit krypande kom även denna gång och jag valde att bege mig hem innan jag började spendera pengar, och var glad att det det räckte med dom gratis öl-biljetteran man fick vid entren.

Söndagen har spenderats i sängen, och efter några timmar av mycket välförtjänt sömn förflyttade jag mig till datorn och spenderade dagen framför Facebook. I min statusrad stod det "Olle is pluggar Rörligbild" men jag insåg snabbt att det bara var för att försöka lura mig själv att jag faktiskt satt och pluggade. Imorgon ska jag ha terminens första prov och jag känner redan att det kommer gå åt helvete. När jag precis kommit in i pluggandan (jag hade börjat läsa rubriken på första stycket) så var det dags att börja bege sig åt Djurgårds hållet för att göra helgens andra jobb.
Nu var det Moneybrother som skulle fotograferas åt Stockholm City och Aftonbladet. Egentligen var det en konsert jag faktiskt bara hade tänkt att gå på, och hade köpt en biljett för mina surt förvärvade pengar (det var en liten get-together för hela familjen så jag betalade inte). Men peppen svek och jag kännde att det nog skulle vara roligt att fota och det skadar ju inte att få lite betalt.

Jag hade tänkt att skriva om hur bra både Florence Valentin var som förband och hur Moneybrother fick en tillbaka till slutet av 2005. Men mitt öga sneglade precis upp till höger och såg att klockan tickade över halv 2 och jag bestämmer mig för att försöka komma till själva tanken med detta inlägg. Anledningen till att jag sitter här en och en halv timme fter att jag tänkte gå och lägga mig. Det är det här så kallade "kungsholms-mordet" som har fått mig att må dåligt. Jag blev redan i morse inbjuden till "Stoppa gatuvåldet" gruppen på Facebook och läste lite om det, men tänkte inte så mycket mer på det. Det är ju ändå ganska ofta man hör om ungdomar som slåss lite på fyllan.
Men nu när jag kom hem efter konserten och satte mig och började läsa lite mer och läste om att den misshandlade pojken nu är död så började tankarna snurra. Jag kom in på någon blogg där dom misstänka gärningsmännen var uthängda med namn och personnummer och jag kan inte förstå hur folk kan göra något sånt. Jag kan tänka mig att man kanske vill slå någon eller rentav tänker tanken att man vill döda någon när man inte har bättre omdömme. Men att man skulle göra något sånt och som det verkar bara för en struntsak, det är för mig helt oförstårligt. Dom misstänka killarna är ju födda 1991? Finns det någon anledning till att man vill döda någon utanför en födelsedagsfest på kungsholmen? Varför? Jag vet inte vad jag ska skriva eller vad jag ska tänka, jag har bara en ond klump i magen efter det här.

Detta var anledningen till att jag kännde att det var dags att skriva av sig lite, för det hjälper faktiskt. Nu tror jag att jag ska försöka sova, måste bara kolla om jag fått något nytt medelande på Facebook.

---

(1) Haket på hörnet, i folkmun även kallat Club W
(2) Jonathan Richman, född 16 maj 1951, är en amerikansk punkmusiker och -ikon
(3) Vice är en gratistidning
(4) Dizzee Rascal, född 1985 som Dylan Mills, uppväxt i Bow, östra London, är en brittisk grimeartist. 2003 vann han som 18-åring Mercury Music Prize